Hur som helst fullkomligt älskar jag att sitta i soffan och slötitta på TV och sms:a med vänner, drömma mig bort och glida in på Instagram och Facebook för att hålla mig vaken. För jag kan fortfarande vara trött och plåga mig till att vara vaken ;) Kanske är det lite så att jag kan, utan att behöva förklara mig. Jag kan göra precis hur jag vill utan att någon undrar eller är nyfiken.
Bäst hade givetvis varit rätt sällskap i soffan ibland. En vän som tycker som mig. Men bara ibland. Just nu är jag så galet nöjd över att jag faktiskt bor själv med mina katter på heltid och barn på deltid. Hade givetvis velat ha barnen på heltid också, men de har ju en pappa också som älskar dem. Och mamma är jag ju på heltid. Nästan mer ju större de blir och kommer på att de kan höra av sig själva eller komma förbi bara för att de vill. Det gjorde de igår medan jag var på jobbet. De hörde av sig och sa att de var här. Mysigt för katterna och mysigt att de ville vara här och känner sig hemma. Jag såg dock bara köks-kaoset framför mig.... 😁
Jag somnade till slut i min säng. Det handlade mest om att flytta mig från soffan till sängen. Sen gick det fort. Idag ska vi ta tåget, jag och kidsen, till Stockholm för att fira min fina farmor på sin 100-årsdag!! ❤️ Vi tar sällskap med min mamma och min bror.
Inför resan gäller det att tänka på lite av varje och få med både det allra nödvändiga och lite bra att ha. Några kakor, varsin festis till barnen och en flaska vatten. Jag räknar iskallt med att gå och fika ett mellis när vi kommer fram. Sen blir det lunch med farmor och fastrar och kusiner och kusinbarn. En härlig samling blir det!!
Det är fantastiskt vad jag har utvecklats och tagit plats i mitt eget liv sedan vi bestämde att vi skulle separera i slutet av sommaren. Jag måste. Och det är inte svårt. Det är roligt. Och jag är heller inte rädd att be om hjälp om jag måste. Tidigare har jag lite väntat på att X-maken skulle fixa saker. Nu kan jag själv, för jag är inte rädd att göra fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar